Efter en långsam morgonrutin tog vi räcerbilen och begav oss uppför vid 11 tiden.
Efter en lunch med utsikt samt slödriving var vi på toppen ca 2timmar senare. Vi plockade med oss en liftare på vägen. Han hade hikat i tre dagar med familjen och skulle upp till toppen för att hämta sin bil och sedan hämta upp familjen. Han tyckte att det mäst kändes som om man var på månen med det öde landskapet.
Kratern
Johan på toppen!
Kate på toppen!
Johan tror att han kan bli ett med molnen eftersom han känner sig så fluffig:-)
En häftig effekt av passadvinden är att molnen som bildas vid havet trycks upp till kratern och stannar i dess "gryta". Detta gör att molnen ej kan gå över bergen och blir då en effekt som man kan se sin egen skugga hundratals meter längre ner i dalen. Detta gör att grytan håller sig torr och ökenliknande.
Jag mötte ett intressant gäng vid parkeringen. De var freerajdare, på riktigt!Det enda DH liknande på ön som jag sett som är omåttligt populärt är att cykla nedför berget. De kallar detta för downhill, vilket det ioförsig är. Med de har cykel med fotbroms och FFhjälm. Tja, inte så exhalterande med tanke på utmaningsnivån, MEN det går att freerajda på riktigt nedför vulkanen. Koolt!
Det tar ca 3 timmar konstant nedför i trixig och stenig terräng. I like.
Killarna berättade för mig att jag skall tala med Paul på Krater bikes. I will:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar