Kärlek...

Och vindsurfandet bara fortsätter...
Åter 2 underbara dagar till i Kuau.

Onsdag över masthögt, lågvatten och 4,0 för mig och 5,0 för boysen. Solen sken och lyckan var total. Helt slutkörda och hungriga parkerade vi bilaskrället utanför huset, tvättade oss i ansiktet med färskvatten och gick till franska cafét för lite crepisar. Där satt Ann-Marie Reichman som hade seglat Hookipa som vi joinade. Det var visst sjukt mycket folk i Hookipa så att folket slogs om vågorna. Inga följde reglerna och kaoset var totalt. det hela slutade med att Annie krashade in i en som precis ramlat och dingade brädan.

I Kuau var vi ca 20 seglare på ett betydligt större spot. Det finns tre oliga vågor att välja på: Mama`s fish house, Kuau och Noriega. Det var bara att ta våg, efter våg, efter våg utan att behöva slåss.
Enligt Dale är vågorna samma storlek. Fördelen med Hookipa är att det är en kanal att ta sig ut för så att man slipper simma så mycket då det blåser mindre och stora set kommer in. Nackdelen med Kuau är en krånlig launch och kanalen är ytterst liten vilket gör att vågorna kan bryta jämt hela vägen. Dör vinden blir det en hel del simmande:-) Lite surt även då revet är rätt ytligt.
Men kul som fasen är det:-)

Dagens surf var byig och en hel del kämpande. Jag startade med 3,5. Åt lunch och bytte till 4,0. Sliten i kroppen och åter igen hungrig. Vågorna var loggo.

Nästa vecka ser tokig ut på windguru. Enligt den lokala väderrapporten kommer vågstorleken att vara humongous, vilken storlek det nu kan vara:-)

I förrgår tog jag mig en rullskida session. Jag knäckte spetsen på staven och är därför rullsidehandikappad. Frågade Kuau locals om dom tror man kan göra något. Först skrattade dom som fasen, sen kom dom med bra konstruktiv hjälp. Sean skall slipa till staven för att försöka få fram lite mer metall.

En lite snutt på Johan...
Aloha!